Dagen då du kom..
Kategori: Allmänt
Väl hemma igen efter en ganska så intensiv dag utan middagsvila (!) som jag nu vant mig vid kröp jag ner i badet medans Simon åkte iväg och spelade innebandy. Oj vad du levde rövare i magen denna kvällen :) Efter bad o kvällsmat så slappade vi resten av kvällen framför tv:n. När jag pussat Simon godnatt och släckt lampan, så känns det helt plötsligt som att jag kissar ner mej.. Jag springer upp o sätter mig på toaletten och först då slår det mig att det är vattnet som går.
Jag skakar och är jätte nervös herregud det är ju 2 veckor kvar tills du ska komma...Jag hämtar telefonen och ringer in till förlossningen och med gråten i halsen får jag fram att "-Jag tror vattnet har gått..." "-Tror svarar hon på förlossningen.." "Nej jag menar vattnet har gått.." Eftersom jag inte hade några värkar så fick jag en tid klockan 8.00 dagen efter, men om värkarna eskalerar under natten så ska vi komma in. ÄNTLIGEN är du på väg!
Jag väckte Simon och berättade att vattnet har gått..och innan jag hinner säga att vi har fått en tid imon bitti så står han redo med kläderna på:) Förklarar att det inte riktigt är dax att åka än. Han går ut och tar en cigg o kryper sedan ner och lägger sig igen för att få ihop till några timmars sömn. Ringer mamma och berättar för henne att vi förmodligen kommer och lämnar Saga någon gång under morgonen/natten. Tur att mammor finns som kan lugna en när man är rädd och orolig..
Efter en timme ungefär vid klockan 01.00 börjar jag få värkar som kommer var 8-10 min, värkarna gjorde mest ont i ryggen. Jag går upp och badar och äter lite, och hela tiden har jag sällskap av älskade lilla Saga ❤ Jag kämpar mig igenom natten med värkar, och vid 7.00 åker vi ut mot teleborg för att lämna av Saga.
Väl framme vid lassarettet irrar vi omkring en stund innan vi kommer på vart förlossningen ligger, nu har jag förbannat ont. Vi blir snabbt omhändertagna av en barnmoska och hennes praktikant. Jag blir uppkopplad på ctg apparaten, men praktikanten satte detta fel så det hoppade av hela tiden så fick göra om det 3 gånger innan vi fick ett rum. Så det tog ungefär en timme istället för 20 min. Då va jag öppen 5 cm och fick ÄNTLIGEN lustgasen.. Vilken känsla efter 9 månader nykter :) Jag bad om att få epiudral, jag beundrar verkligen dem som klarar sig utan detta. Efter ett tag kommer en narkosläkare ner och sätter bedövningen. TACK gode gud, vilken befrielse. :) Efter detta kunde jag ändå slappna av och slumra till korta (1-2min) stunder mellan värkarna och få i mig lite mat.
Vid 15.00 så har bedövningen från epiudralen tatt slut, och värkarna har avtagit. Så jag får då ett värkstimulerande dropp som kör igång krystvärkarna efter ett tag. Detta var en helt obeskrivlig smärta...Men ändå på ett bra sätt för nu äntligen kunde man ju hjälpa till och göra nått åt saken. Jag krystar tre gånger på varje värk och sen får jag äntligen lustgasen.Det mesta av denna tiden är en dimma och jag kommer ihåg att jag gråter och skriker att "-JAG vill inte mer..." och "-Det här barnet kommer aldrig få några syskon.."
Efter en timme och en kvart klockan 18.03 kommer den finaste lilla bebisen jag någonsin har sett till världen ❤ Med glädjetårarna sprutandes ner för kinderna får jag hålla dig för första gången. Obeskrivlig kärlek från första stund, det bästa vi någonsin har gjort. ÄLSKADE lilla WILLIAM vad vi älskar dig! ❤
Den bästa dagen i mitt liv..Du är det finaste i världen ❤